Färdrapporter

OBS! Skriv inte in din e-postadress! Alla kan läsa den och du kan få massor av spam!

Skrivet av Bo Lundgren, den 30. mar, 2013

Fredag den 29 mars 2013.
Långfredag är ju av tradition en lidandets dag. Varför då inte hoppa på "Sunes buss" och ta en tur till Degeberga.
Vi lämnade Lund i barmark, men på Linderödsåsen började snön. Vägbanan hade bara två spår. Full vinter och nollgradigt.
Vi parkerade vid Forsakar. 33 vandrare.
Långa turen 18 km och den korta 10 km.
Sven meddelade att den långa skulle bli ganska besvärlig. Bäst att välja den kortare. Korta turen leddes av Inger sedan de ordinarie ledarna, Barbro och Margit insjuknat. Sven, Kerstin och Gunilla tog den långa.
Trapporna upp på höjden var hala och besvärliga på grund av snö och is!
Forstättningen var ej heller direkt enkel. Tänk så mycket snö! Vi önskade vår!
Vi följde Forsakarbäcken runt och kom åter till Forsakar och fortsatte till Hembygdsgården, där lunch intogs under tak i ett uthus. Samtidigt pågick Konstrundan i gården. Vi hann även se denna. Ja, så var det dags igen att trampa på i snön. Nu gick vi lite utan direkt mål.
Eftermiddagen var kvar. Efter en stund fick vi en krävande och lång uppförsbacke. På toppen bestämde vi oss för att gå in i skogen, men snön var djup och vi fick vända. Ned för den långa backen och in på en blå/gul markering.
Vart ledde den?? Ja, vi fortsätter får vi se.
Efter ett flertal upp och nedför bestämde sig några att inte fortsätta mot ett okänt mål. Av de 15 kämparna blev det 8, som fortsatte.
Övriga gick mot Hembygdsgården.
Där fanns tillfälle att dricka kaffe med dopp. Härliga kardemummabullar.
Den långa turen hade fått inskränka turen till 14 km p.g.a. snön! Vi samlades nu vid gården i väntan på bussen. Men var fanns de 8?? Den väg de valt barkade åt fel håll.
De skulle nu ta sig ut till en större väg och där blev de hämtade. Skönt alla i bussen. Annika tackade för en härlig tur. Men var det samma? Hon talade om sol och blommor. Ja, det var det vi önskat!
I Lund var det åter barmark. Bra.
Tack till Inger för hennes insats som ensam för ansvaret av vår lilla grupp.
Tackar gör Bo och Aase.

Skrivet av Bo Lundgren, den 25. feb, 2013

Söndag den 24 februari 2013.
Vandring i trakten av Torna Hällestad.
Samling vid Boklundens Restaurang
20 vandrare. Temp. runt 0. Kraftig blåst, som kommer att kännas. Säkert mellan 10 och 15 sekundmeter.
Vi går genom Trollskogen medsols med siktet inställt mot Knivsåsen. Underlaget kommer att bli, snö och is. Hala spänger i början. Sven tar täten. Ja, det är Skåneleden. Vi kommer fram till den första backen ned. Hm. Hal. I stället går vi på skrå ned före backen och där blir det fika. Snart är vi Torna Hällestad och läser på skyltar om den gamla järnvägen. Tåget har gått! Vi går mot Borelundsåsen. Nu nästa prövning. Sven väljer att gå ned, som vid den tidgare backen och så rundar vi åsen och passerar stora vägen mellan Dalby och Torna Hällestad.
Nästa ås rundas också och vi kommer ut på fältet strax före Knivsåsen. Här får vinden fritt spelrum! Vidare längs med Knivsåsen och mot Dalby stenbrott. Där går vi ned för lunch, men det blåser för skarpt, varför vi söker en bättre plats i skogen ovanför. Det är lite kyligt, så rasten blir inte så lång, som beräknat.
Ok. På det igen och åter mot Torna Hällestad, men lite annan sträckning.
Ny kort rast innan Torna Hällestads station. Här samlar Sven truppen och tillkännager att han tänker sjunga en gammal sång.Den framföres med bravur och handlar om olika handikapp, som vi människor kan ha,men som kan övervinnas, såsom att döva hör, blinda ser och armalösa spelar på fiol så det klang.
Den äldre geneerationen har hört den förut! Varför han valde denna sång vet jag ej, men han såg kanske att vi gick lite illa och ville muntra upp!
Ja, gick det inte lite lättare att gå?
Trampa på, halka på och slutet förenades med början. Det bör sägas att Sven höll en föredömlig takt, i anledning av underlaget. Fler kunde varit med. Tack även till Kerstin och Gunilla, som för dagen överlät det mesta till Sven.
Trots vädret anades en viss känsla om den kommande våren. Stämningen var ovanligt uppsluppen! Det bådar gott!
Bo.

Skrivet av Bo Lundgren, den 11. feb, 2013

Söndag den 10 februari 2013.
Vi kör till Dörröd. Dessförinnan har Hans i hyrd minibuss hämtat upp i Malmö och Lund.
Parkering vid Romeleåsens golfklubb.
19 skall vandra. Någon minusgrad, vindstilla, ett par dm snö. Ett riktigt vinterlandskap.
12 km, lätt till medelsvår vandring, med knytning till Skåneleden.
Vi stryker ordet lätt och Skåneleden blir synlig endast på kartan! Hans har andra visioner.! Han är sån, sa nån!
Vi pulsar ut på golfbanan.Ned bredvid en bäck och ut på mossen. Svårgången och rikliga tillfällen att trampa ned i vattenfyllda gropar. Uppåt i svag stigning. Härefter en rast med fika. Fortsättningen gick sedan under förmiddagen i svårforcerad terräng, upp och ned, bland ris och mera sankmark. Vi en bäck kunde ses två fallna kvinnor ur vårt lag. Ja, de föll framstupa, men allt avlöpte ändå väl.
Så nåddes kl 12.30 vårt lunchställe. Malmö Frisksportarklubbs stuga. Tak över huvudet och bänkar och bord. Dock oeldat. Man kan ju inte få allt.
Eftermiddagen bjöd sedan på bättre underlag att gå på. Slutet gick på väg. När vi kunde se MÅLET, bjöd Hans på en extra tur, för villiga, om cirka 500 meter till en topp. Detta hörsammades av en del.
Ja, det var en ansträngande tur och någon kände sig vingabröden. Instämmer. Kanske för att jag som varande 3/4 århundrade gammal, skulle föredragit en lite mera lyxig tur på slätare mark. Men, skam den som ger sig!
Tack för turen till Hans och Ulla-Carin.
Bo.

Skrivet av Bo Lundgren, den 10. dec, 2012

Söndag den 9 december 2012.
Skrylle. 10 km spåret. 2 minusgrader, snålblåst och klass 1 varning för vädret.
18 trotsade stugvärmen. Sven satte i sin vandrarstav och gick in på spåret, medsols.
Smart eller lite fusk? Nu missade vi eller slapp backarna. Jo, det blir lite lättare att gå medsols i Skrylle.
Flera röster hördes beundra de snöhöljda träden. Skogen skyddade mestadels från den vassa blåsten.Spåret var förhållandevis lättgånget. Ett par hade broddar under skorna och det hjälper!
Första rasten togs efter några km och med fin utsikt norrut och den skyddande skogen i ryggen.Vi passerade en spång och det blev diskussion om det heter spångar eller spänger i plural. Annika förklarade att enl reglerna är spänger valet i första hand. Se där! Ingen fråga är främmande i Vandrarlaget. Även om det är kallt och blåser. Strax därefter tog sig några för att gå före Sven. Eftersom de bara gick på, stannade vi på Svens inrådan och avvek från spåret. Förgruppen upptäckte att de blivit ensamma och vände. Nu skulle det bli räft och rättarting!
Annika fick det icke avundsvärda uppdraget att tillrättavisa och hänvisade till regelboken. De slapp dock att smaka på käppen! Allt var frid och fröjd och vi fick nu syn på två tomtar, Kerstin och Gunilla.De hade klätt träden med små tygpåsar, vilka innehöll godis. Det var välkommet! Här intogs nu lunchen. Det blev inget längre stopp. Vi hade nu bara ett par km till målet.
Annika höll tack- och jultal!
Hemfärden gick bra, men det var nog lite mer än klass 1 varning. Snön hade på sina ställen fykt upp på vägarna.
Ja,då återstår bara att tacka för ännu ett år, och önska God Jul och Gott nytt Vandringsår!
Bo och Aase.








Skrivet av Sven Bodenhoff, den 12. nov, 2012

Söndagmorgon, natten har varit regnig men när det är dags att stiga upp är det uppehållsväder. Dagen vandring startar vid Kulturens Östarp några km utanför Veberöd. Det är ganska disigt på ditresan men innan vi hinner starta har det lättat. Dagens turledaretalade om förutsättningarna för dagen en medelsvår vandring ca 14 - 15 km och underlaget lite väg men mest skogsstigar. Vi trampar iväg och efter ca 10 min ett kortare stopp för att rätta till klädseln. En skylt med Lilla Rödde passerades och straxt var det dags för vår första fikapaus. Vandringen fortsatte och snart blev det en del problem, vi följde en stig intill ett nätstaket och där hade vildsvinen verkligen "svinat" till det, det var rena gyttjebadet i ca 400 m. Naturen var verkligen vacker och när vi kom fram till en fiskdamm, som tillhör Simontorps Säteri, var det dags för en paus på 1 tim. Det var en härlig plats att rasta på och våra turledare berättade att det var soligt och skönt när de lade upp turen. Alla raster har ett slut, så även denna, bara att fortsätta mot nästa anhalt som inte var så långt från bilarna och vi intog det sista av vårt medhavda. Vi stannade vid en gammal Maltbod och en lika gammal Brydestuga innan vi var framme vid slutmålet Kulturens Östarp. Ett stort tack til våra turledare Sonja och Cecil för en jättehärlig vandring.

Skrivet av Bo Lundgren, den 29. okt, 2012

Söndag 28 oktober 2012.
Öresundståget stannar i Osby kl 0900 och 16 vandrare stiger av. *Sommartid slut!
4 minusgrader, sol och vindstilla. Kyrkklockorna ringer. Måste glömt att ställa om! Inte var det väl för vår skull?
Österut och i en skogsbacke tar vi en första fika. Solen värmde.
Småbackigt och blandad gran och lövskog.
Passerade i närheten av en skidbacke och kom till Friluftsfrämjandets anläggning, med fin utsikt över Osbysjön. Kort stopp.
Sedan ned och mot samhället, där lunch intogs på bänkarna vid sjön.
Ja, så började vi den andra halvan av vandringen. Gick genom Osby och västerut.
Solen vår ständige följeslagare. Härligt.
Ny skog och hus, här och var, en del nya och äldre under ombyggnad. Vi följde Karin Hoffmans bok för tågburna, och på en plats skulle finnas en ruin. Men tiden går och där låg nu ett mycket vackert hus, vars ägare kom fram och vänligt ville visa vägen genom tomten. Nu var det dock rekat en annan väg.
Någon hade fått ont i benen och vi gjorde
därför ett lite tidigare stopp än planerat. Vilken tur! Just vid ett mindre cirkelsåg-
verk. Och jag finns minnas min tid som hjälpsågare vid ett dyligt, 17 år gammal. Sågmästaren då,var en " äldre man" i 45 års-åldern, urstark. Ett farligt arbete. Ögon-, hörselskydd och handskar. BAH!
Nästa begivenhet blev Gullarpsmossen.
Här fanns lite plankor på sina ställen, varför vi gick torrskodda. Det blev ytterligare en fika, innan vi bestämde oss för 15-tåget hem. Vi hade då några kilometer kvar att avverka.
På stationen samlade Sven truppen, där damerna vann med 13-3, och tackade Eva och Susan för en väl genomförd vandring!
Tåget hem var knökafullt!
Bo.

Skrivet av Bo Lundgren., den 1. okt, 2012

Söndagen den 30 september 2012.
Abullaberga/Fjällmossen/Viggarum.
Sol, blåst och några droppar regn och högst 14 grader. En perfekt dag för vandring men det var plats för fler i bussen!
14 valde att sträcka ut på den långa turen, 17 km, och 17 tog den kortare om cirka 10 km.
Göran tog den korte under sitt beskydd. Och det är stort med 50 år, som vandrare!
Den stora begivenheten var förstås Fjällmossen. Här kan man se orrspel och tranor, när det beger sig. Så inte nu.
Här finnes även hjorton, tranbär och lingon. Av hjortron fanns endast vackra blad, medan det var en hel del tranbär, som avsmakades. Lite beska, men dock!
I kanten av mossen intogs lunch.
Färden fortsatte sedan i kanten utmed mossen, men på grund av djupa diken med vatten, fick vi gå och gå innan tillfälle gavs till torr mark!!
Göran fick även tillfälle att förevisa ett
"grönt hål" på mossen. Han körde ned sin stav, så långt den räckte, och kunde vid uppdragandet visa på mossens svarta blöta konsistens. Man kan säkert gå ned sig! Hu! Fjällmossen är vacker och storslagen. Någon blommande ljung blev det dock ej, värd att nämna.
Vi fortsatte mot Viggarum naturområde för en sista fika.
Här finns en liten sjö, som uppstått på senare tid. Den fanns ej med på Görans karta. Ett rikt fågelliv och naturskönt läge.
Ja, vad kan man mer begära?!
Sven, som även han var ledare, tycktes mig bli riktigt lyriskt över platsen.
Kort härefter passerade vi den långa turen och hopsamling för hemfärd.
Ett kort tack, som innehåller åtskilligt!
Bo


Skrivet av Sven Bodenhoff, den 26. sep, 2012

Söndagmorgon 23 september, idag ska vi ha en vandring med utgångspunkt i Bromölla. Vi testar med en riktigt lång vandring ca 24 km. och en kort ca 12 km. Alltså, långturarna ska vandra dubbla sträckan på ungefär samma tid. Strålande väder i Malmö men det mulnar på innan vi kommer till Lund och tempraturen hade inte orkat upp till +10 grader och det blåste ganska kraftigt. Starten skedde vid Bromölla järnvässtation och kosan styrdes mot Brantahallar, ett vidsträckt betesområde, som var vår första fikaplats. Samtidigt som vi kom fram hade långturarna fikat klart och fortsatte sin färd. För oss som inte hade så brått blev det rast i 30 minuter. Därefter fortsätte färden mot Grödby och vidare till Håkanryd med Ryssberget framför oss. Mellan Grödby och Håkanryd såg vi många fina hus med tillhörande vackra trädgårdar. Nu vek vi av mot Paradiset och uppför Ryssberget och sedan blev det mest skogsvandring. I en glänta slog vi läger i 45 minuter för att inta vår lunch. Under vandringen hittade några av damerna svamp. För mig okända sorter förutom gula kantareller som Märit hittade. Förövrigt var det 19 damer och 2 herrar på korta vandringen. Nu kom vi fram till en mäktig uppförsbacke men som tur var skulle vi vika av halvvägs upp. Vi tog in på Smedjevägen som ledde till en nedlagd järnvägsbank där Sveriges första järnvägstunnel, byggd år 1900, finns. Ytterligare 1 km senare var vi framme vid Barnakälla Vandrarhem, en gammal järnvägsstation, där bussen skulle hämta oss. Här intogs eftermiddagsfikat och planer fanns att besöka Bellas Place, ett 50-tals nostalgiställe i Bromölla. Efter samtal med långvandrarna fick vi ställa in detta och i stället sätta kurs mot nästa uppsamlingsställe. Långvandrarna hade gjort ett gott dagsverke och hemresan anträddes straxt efter kl 16 med hemkomst till Malmö ca kl 18. Cecilia och Gunilla ledde den långa vandringen och jag med hjälp av Ingela, som hoppat in som stand in för Tomas, den korta. Vi var totalt 40 vandrare varav ca 90% var damer, jag säger som Bo. VAR ÄR NI HERRAR?

Skrivet av Bo Lundgren, den 10. sep, 2012

Söndag den 9 september 2012.
Romeleåsen utmed Skåneleden.
Samling vid Stallbacken lite efter Dalby utmed väg 11.
Ett par bilar kördes till Veberöd, där vandringen skulle sluta.
Så äntligen iväg med Barbro och Thomas som ledare. 16 grader och mulet, men inget regn.
Och hör nu här! 28 damer och 2 herrrar. Skånska mannar var är ni?
Under väg 11 och ut på en hed. Mot Björnstorp. Här fick Thomas berätta om byn där han vuxit upp och förevisade funkisvillan där han bott. Vidare att där hade Konsum legat och där hade Smedjan varit. Kiosken fanns kvar, men nu stängd.
Även Björnstorps IF fick ett omnämnande. Föreningen känd långt utanför byns gränser!
Ut från Björnstorp på asfalt och mot åsen. Det skulle bli rast i närheten av The Lodge. När vi funnit platsen för rast, vackert belägen högt över nejden hade tiden runnit iväg och det blev i stället lunch.
Sedan ned igen genom skog. Vi närmade oss nu ett par utmanande backar. Jo, dom sög! Men alla kom upp och vi tog en liten paus. Inger fick tillfälle att beundra ett rött äppelträd, men då vi ej kunde komma åt äpplena, konstaterade vi att de säkert inte var goda.
Anna fann en gul skalbagge. Inte var dag man får en Guldbagge.
Strax kom vi till en gård, där ett gäng svarta hästar gjorde stor show för oss. Mycket beundrat. Ja så beundrat att täten och kön skildes med 500 meter.
Sommaren är slut men man kunde finna en del växter, såsom rölleka, vägvårda, blåklocka, renfana och fibblor. Det kunde också ätas björnbär.
I Veberöd delades gruppen och bilarna hämtades på Stallbacken. De väntande tog en tur till kyrkan.
Längd på turen var cirka 9 km.
Kort men krävande.
Tack till Barbro och Thomas.

Skrivet av Bo Lundgren, den 27. aug, 2012

Söndagen den 26 augusti 2012.
Sjöbo Ora. En repris på en tur 2009?
17 km skulle avnjutas av 17 vandrare.
Bra väder, men det kanske skulle bli regn. Det blev en härlig sommardag runt 20 grader. Starten gick vid Anklams hundrastplats.
Per och Märta var ledare. Vandringen var ett slätlöp med ett par rejäla backar. Per informerade om att vi längre fram efter skidbacken skulle få kämpa med Bräske, en benämning som ingen hört. Bräsket bestod av kalhygge, där mycket grenar lämnats kvar. Jo då, det stämde, men Per var vänlig nog att säga att vi fick gå i vår egen takt uppför. Enl. dialektlexikon är Bräske avhuggna lövgrenar som användes till fårfoder! Här var det gran.
Farten var modest och låg på 4,5 - 5 km:s takt.Rast och lunch avnjöts. Alla verkade trivas.
Efter lunch sken solen riktig varmt och när vi kom till Vitabäckskällan var det gott med lite källvatten.
Härefter fick vi en rejäl uppförsbacke.
Några fick tillfälle att njuta av krikon , som Ulla-Britt hittade.
Hur långt var det nu kvar? Whops, så var vi framme vid bilarna. Per kunde berätta en hemlis! Vad var det? Jo vi hade vandrat 17,5 km.
Tack Per och Märta!
Ett litet tillägg: Skånetrafiken har ett väl utbyggt bussnät, som man skulle kunna utnyttja oftare! Det är ju knepigt att få "folk att köra bil", säger en`"farbror". som blev lite trött i benen och som körde hem.
Slut för denna gång...

Skrivet av Bo Lundgren, den 18. jun, 2012

Söndagen den 17 juni 2012.
Till Smedstorp! Tåg från Lund 7.52 till Simrishamn. Enkelt? Tåget inställt. Ingen annan info. Skärmen slocknar ibland. Ska vi ta buss eller nästa tåg. Skånetrafiken har ingen telefon före 8.00.
Sven med grupp väntar i Malmö. Flera samtal! I Lund beslutar vi att åka till Ystad med tåg och se vad som händer.
Sven skall komma efter med tåg mot Simrishamn.
På tåget livliga samtal med tågvärd om bansträckning och hur lösa biljett från Ystad till Smestorp, nu när man redan betalt fullt pris för resa i Skåne med JoJo,
men på biljetten står det Ystad?! Tilläggsbiljett måste lösas i Ystad!
Tålmodig tågvärd! Någon hade i brådskan löst dubel biljett dessutom.
Allt ordnade sig till slut. Sven kom med tåg till Ystad och där steg vi 8 lundaåkare på tåget mot Smedstorp. PUH!
Nu skulle vi gå Gårdlösaleden om 12 km. En kulturled. Vi tog de bästa utsikterna för vädret, som lovade18 grader, sol, och uppehåll. Och så blev det.
Vi var nu försenade och det blev inte tid att läsa på alla skyltar, som fanns utmed leden. Rast fick vi dock som planerat. Ingen jäkt för de 31 vandrarna.
Leden var lättgången och omväxlande, men några stengärdsgårdar var knixiga. Det var också lite stigning upp på åsarna, men det ska ju kännas nåt! Namnet på leden passande, då det fanns få gårdar!
Denna dag var ju också de vilda blommornas dag. Vi såg många, såsom Monke, Brudbröd, vit och röd Blära Tjärblomster m.m..
Efter sista rasten ökade vi på farten lite för att hinna med avsett tåg. Vi nådde fram med 10 min till godo.
Nu hade vi en och en halv timme till Lund.
Mot tågets enda toalett! Efter en stund fick kön veta att den var avstängd, men att man ej hade någon lapp att sätta upp!!
Detta hade till följd att en, ej namgiven vandrare, lämnade tåget efter någon station. Mycket livliga samtal med medpassagerare. Det var tydligen ej ovanligt att toa var avstängd!
Ja, redogörelsen kom att handla mycket om tågresan, men även korta resor i Skåne kan ställa till det! Man får vara beredd på en del.
Detta var den sista vandringen innan
sommarlovet, men det är bäst att öva i sommar! Vi måste orka att gå även i höst.
Tack Sven och Gunilla.
Tack även till Thomas som var vår färdledare från Lund.

Skrivet av Bo Lundgren, den 6. jun, 2012

27 maj 2012.

Skrivet av Bo Lundgren, den 28. maj, 2012

Söndagen den 27 maj 2012.
Bjärehalvön! Unikt bjöds på tre turer. Lyxlirartur, kort och lång tur.
Vädret: Ja, vad sägs om 19-20 grader med en svag, sval vind mot din kind!
Den långa turen hade skattats till 18 km, men efter samling strax innan avgång, meddelades att det nog blir 2-3 km extra. Hm! Var man övermodig? Formodligen, men det får bli så!
Märta tog täten, en position där hon trivs, och där hon skall vara.
Thomas tog kön. Han bar sitt åretrunt signum, den vida hatten!
Ja, så var vi då igång.
Strandtriften var i full blom. Det sågs även damtand/kärringtand/ och full av förtjusning fannn Märta ett bestånd av tjärblomster, som förde hennes tankar till barndomens Blekinge! Mer att se var bl.a. gråfibbla och det allestädes närvarande knippfrylet.
Var finna en öppen kiosk. Inte på denna sträckan i vart fall. Sommaren är ju här!
Rasterna avlöste varandara, men det gällde att vandra. Namnet Santiago de Compostela hörs plötsligt. Jo, ett par av våra damer skall avverka 20 mil på leden mellan Porto och Santiago de Compostela.
En utamaning! Lycka!
Ja, som även denna vandring.
Hur vi nu än piliade på, så blev vi en halv timme sena till bussen!
I Lund var bussen vid 18-tiden.
Vill rikta ett tack för uppskattning, som "Birgitta från Malmö" gav mig mig för skriverierna!
Tack till Märta och Thomas från Bo och Aase.

Skrivet av Sven Bodenhoff, den 21. maj, 2012

Cykling runt sjön Åsnen.
Dag 1. Avfärd med tåg mot Alvesta som vi anlände till ca 9.30. Efter utprovning av cyklar startades färden kl 10.30. Vädret var lite blåsigt och småkyligt men alla deltagarna, 12 st, var fulla av tillförsikt. Vi trampade på med gott mod och siktet var inställt på Huseby Bruk där vi stannade ett par timmar. Här fanns mycke att se på. När vi sedan skulle fortsätta kom det en rejäl regnskur, bara att vänta på uppehåll. Dagens mål var Torne Gård och färden blev riktigt blåsig med mot- och sidvind och rikligt med backar. Torne Gård,som är ett BoB, var mycket trevligt och vi hade beställt mat som smakade helt underbart.
Dag 2. Efter frukost bar det iväg mot dagens mål som var Kurrebo Vandrarhem. Lite småkallt om händerna men mindre blåsigt än gårdagen. Dagens fär gick mest på en nedlagd järnvägsbank med slätt underlag.Vi stannade vid Hulevik, alldeles vid kanten av sjön Åsnen, där några provade en parkbänk som var upphängd mellan ett par stora hjul. Vi fortsatte vidare mot Urshult, med några små stopp, där vi provianterade och besökte Ljushuset innan sista biten till Kurrebo anträddes. Efter 3 km stannade vi vid Åsnen Rökeriet där kvällens måltid, varmrökt lax, inhandlades. Efter dusch och mat gick vi en lite drygt 1 km lång slinga innan det var dags att sova.
Dag 3. Efter frukost blev det en tur på 6 km tillbaka till Urshult för att sedan fortsätta mot dagens slutmål som var Ingelstad. Leden fortsatte på banvallen och när vi svängde av den blev det en lång uppförsbacke där 3 eller 4 orkade att cykla hela vägen upp. På krönet fanns en gårdsbutik där några handlade glass och de flesta hembakad ostkaka. På cykeln igen för att snart göra en avstickare på 3 km för att se på en äkta backstuga. Väl på plats passade vi på att stärka oss med lite av den medhavda maten. Nästa delmål var Väckelsång där några inköp gjordes på ortens ICA affär. Väl i Ingelstad stannade vi vid en utsiktsplats där vi intog våra ostkakor. På cyklarna igen för att 1 km senare vara framme vid Solvikens Pensionat. På kvällen besökte vi en av ortens två pizzerior innan det var dags att få en god natts sömn.
Dag 4. Efter frukost började sista dagens cykling som skulle föra oss till Alvesta. Efter 2 mil var vi framme i Växjö där vi stannade i ett par timmar för att äta och besöka Utvandrarnas Hus och även Sveries Glasmuseum. Idag var det helt underbart väder, sol och varmt, det plockades av det ena efter det andra plagget. Nu gick det lätt att cykla och snart var vi framme i Alvesta. Vi hade tänkt hitta någonstans att äta men när det fanns möjlighet att hinna med nästa tåg tog hälften av styrkan den chansen, medan vi andra stannade till tåget därefter.
Den totala längden på vår cykeltur blev 17,3 mil.
Det har varit en härlig stämning och alla har haft trevligt och vi får se om det blir någon uppföljning.
Tack alla deltagare
Kerstin och Sven.

Skrivet av Bo Lundgren, den 7. maj, 2012

Den 6 maj 2012.
Trakten av Agusa. Lite sval morgon 7 plus och lite vind, men sol.
Långa turen startade vid Brösarp med Per
och Märta som ledare. Det skulle bli 19 km och ganska rask takt, med några svåra partier!
Endast hälften hörsammade detta.
Resten 22, följde med bussen till Agusa vilthägn.
Det blev en behaglig tur i bokskog med backar upp och ned. Vi följde bl.a. en ås.
Hans och Sven var våra ledare.
På några ställen var det lite knixigt men allt gick bra.
I slutet kom vi fram till Alunbruket och informerade oss om gamla tider. Kaféet var stängt, men det fanns kvar något i ryggsäcken, som dukades upp, när vi kom fram till Christinehof. Här var det öppet
med kafé och glass..
Tillåt mig presentera det Absolut Senaste inom vårmodet bland vilda växter:
Gullpudra,Förgätmigej,Buskstjärnblomma, Gulplister och sist men inte minst Desmeknopp, som en vänlig vandrare hittat
och skänkte Aase och mig. Vi hade länge sökt efter den!
Vera hörde Svarthätta och Gransångare.
I Lund var vi strax efter kl 17.
Lommagänget firade därefter på det nyöppnade Mac Donalds i Lomma!
Bo.